Tänker!
Är hemma hos lollo igen, vi har typ suttit och pratat i en timme. Det känns fett skönt, för imorgon är det trots allt Tobias minnes konsert. Det känns riktigt jobbigt.. När jag fick höra att han dog, förstod jag nog inte riktigt de. För det är förrsta gången jag är här efter han dog, först igår förstod jag nog det. Lollo & Hennes mamma ska sjunga i kyrkan imorgon, det är en låt annelie skrev för ett tag sen efter han hade dött. Och igår så skulle dom sjunga igenom den, och dom hann sjunga två rader sen stört grät jag! Undra hur det kommer vara imorgon, kommer jag ens överleva lixom..? När man ser sin bästa vän sen fem år tilbaka stå och sjunga om sin bror som har dött så kan man faan inte hålla tårarna tillbaka, när hon kämpar med att hålla dom tillbaka för att hon ska sjunga.
Hela kvällen sen vi kom hem från Sandra har hon suttit och berättat vad som verkligen hände. För det enda jag egentligen visste innan var att han hade dött och jag trodde att det var av överdos men jag visste inte om de var en frivillig överdos eller inte, men det känns skönt att veta hur det ligger till och inte behöva gå runt och fundera på hur det gick till. Det känns skönt att prata med henne om de, för det första får jag saker och ting klara för mej plus att jag förstår eftersom jag har vart med om nästan samma sak.
Min pappa dog i cancer 2004, när jag var nio skulle fylla tio. Det var den 28 April, och det var den värsta dagen i mitt liv. Men och andra sidan så visste vi ju att han hade cancer och hade som max ett halvår kvar att leva.Men jag menar jag förstod mog inte riktigt att det var på riktigt när dom sa att han skulle dö. Det var förrsta den dagen när det ringde på kvällen som jag förstod. Jag kommer inte ihåg speciellt mycket från varken den dagen eller två veckor framåt. Begravningen har jag flashbacks i från, det värsta var att gå runt kistan... Moster fick bära mej för jag typ svimmade.
Bland alla dessa svenskar är man tvungen att dö, för att kunna bli älskad! Det är så jävla sant, precis som dom sjunger. Alla hatar den där killen som leker cool, slåss och röker, framför allt alla föräldrar. Alla på stan snackar bakom ryggen. Men den dagen killen dör, då passar det bra att leka bästa kompis med honom. "Alla stadens barn tävlar om vem som känner honom bäst" Tycker faan det är så jävla tragiskt, är5 så jävla arg just nu. Har verkligen tänkt mycket på det där nu och jag lixom kokar, att man är verkligen ingen hjälte för ens man hänger i snaran! Lyssna på låten och ta till er texten!
